Halloj! Så var det helg igen. Inget speciellt har hänt sen jag skrev sist. Mer än att jag blir mer och mer rastlös och irriterad på att gå här hemma. Visst, jag gör ju det jämt men i vanliga fall har man ju friheten att ge sig iväg hemifrån när man vill och orkar och träffa vänner, familj och, i mitt fall, särbon. Honom har jag inte träffat på nästan 2 månader nu.... Har inte träffat mina föräldrar på evigheter. Den enda jag träffar är ju yngsta dottern som jag ju bor med. Det börjar bli deppigt nu. Vissa kvällar är jag så himla nere, livet känns helt svart. För det är värst om kvällarna. Och det ser ju inte ut som att det blir nåt slut på den här pandemin än på länge. Vilken jäkla tråkig sommar det kommer bli. Jag kommer bli galen på att ha det såhär.

Usch vilket tråkigt inlägg det här blev. Men det är ju så att det känns värst såna här gråa trista dagar. Vi har gråväder här och kroppen värker, den skriker ut sin värk....  Och så har jag förmodligen giktanfall också, känns precis som för c:a 2 år sen när jag senast hade det. Naturligtvis hoppas jag att det inte är det, det ger sig under dagen/natten/imorgon bitti. För blir det värre än såhär så måste jag ringa vc på måndag. Håll tummarna!

Ha nu en fin helg!