Halloj! Nu var det ett tag sen jag skrev. Har inte mått bra de senaste dagarna. Har haft sån himla värk i kroppen, typ som influensavärk och jag har faktiskt trott att jag blivit infekterad men igår när det snöblandade regnet kom började värken släppa, så det var väderkärringen i mig som jävlades, som ju är väldigt vanligt bland oss fibrisar. Mår lite bättre vad gäller det idag men nu har magen rasat istället.... Aldrig får man vara ifred. Sedan jag skrev sist så har jag ju hunnit med att vara en vända till hos mitt   Även denna gången en lite längre period än bara över helgen eftersom det var trettonhelg och älsklingen var ledig på fredagen. Vi har inte gjort något speciellt, det ska man ju inte nu när smittan härjar värre än någonsin. Vi har haft det mysigt hemma. Fast ena dagen handlade vi åt mina föräldrar kom jag på nu. Annars var det lugnt. Vi skulle egentligen på ett födelsedagsfirande på lördagen men det ställde vi in p g a smittan. Där skulle det vara en del folk vi inte känner och då kände vi att det kändes bättre att ställa in. 

Annars händer här inte mycket. Och som sagt så ska det ju inte det heller. Nu har vi haft den här pandemin i 2 år.... Jag minns att jag då i början läste att någon professor eller expert eller nåt sånt sagt att vi får nog leva med pandemin i alla fall 3 år. Tyckte det lät fruktansvärt hemskt och det kändes hopplöst. Men nu fattar man ju, och det blir nog 3 år. Och den här senaste varianten verkar vi inte klara oss undan, man får nog räkna med att få den. Och sen kan man ju alltid hoppas att det hela börjar ebba ut. 

Här är muggarna jag fick av älsklingen:

Visst är de söta? Ha nu en finfin onsdag och sedan en fin helg!   Tjillevippen!